Minnesmärke; Gotland by car.

Fyra veckor. En hel månad. Det är ganska lång tid. Lång tid för en semester. Imorgon är han här och då börjar det. Jag ska börja med att bjuda honom på kulturhuvudstaden Kyotos charmiga leende, ett potpurri av fager skönhet. Den gamla damen kommer bjuda honom på allt, allt utom det party han så hett trånar efter. Det får vänta några dagar. Vänta till Okonawa. Okinawa by cykel. Det påminner om en resa vi gjort förr. Det påminner om Gotland by car.

Jag vet inte hur många år sen det var, tror det kan ha varit tre somrar sen. Vi satt hemma vid köksbordet en onsdagsmorgon, en regning och grå onsdagssmorgon. Ni vet en sådär jävlig sommarmorgon. Man är ledig men kan ändå inte göra nåt för att vädret är skit. Vet inte vem av oss som kom upp med idén men jag vet att vi båda tände direkt. Gotland by car lät helt ljuvligt. På Gotland är det varmt och på Gotland är allt en fest. Vi packade bilen med det nödvändigaste; tält, sovsäckar, necessärer, två flak öl och ett klädombyte. Sen drog vi ner till Nynäshamn i regnet. Jag kommer ihåg hur vi skrattade åt alla som skulle över på cykel, dyblöta och jävliga.

När vi körde av båten strax före midnatt så chockades vi lite av att det regnade även på Gotland. Vi trodde inte att det kunde regna på Gotland. Men det kunde det, en hel vecka till och med. Vi bestämde oss för att sova i bilen första natten så vi svängde av vägen på första bästa ställe och fällde sätena. När vi vaknade upp av ett skott nästa morgon, fortfarande med regnet vräkandes ner, så var rutorna immiga och en tjock dimma utanför gjorde att sikten var väldigt begränsad. Vi körde därifrån. På vägen ut såg vi en skylt. "Skjutfält".

Vi hittade en liten skogglänta, slog upp tältet och bara väntade på att det skulle sluta regna. Lite duggregn var det bästa gud i himlen kunde ge oss så vi sänkte våra öl, tog med några extra och knallade in till stan. Vi hade hört om Gutekällaren så vi gick förbi en sväng för att kolla in lokalen. Ålder 23. Vi behövde vara smarta. Vi behövde vara tidiga. Efter att ha kollat in kallis, käkat och bytt om så gick vi tillbaka. Klockan var strax efter åtta. Vi var först. Vi var alldeles för nyktra. Jag kommer inte ihåg så mycket mer av kvällen, kommer bara ihåg att vi efteråt var tvungna att ragga sovplats. En inte alltför lätt uppgift för två upptagna killar. Men rätt som det var satt vi på en buss på väg till en camping. Ni vet den campingen som ligger bredvid det kända leklandet.

När morgonen kom blev vi vänligt men bestämt utkörda av våra värdar. Vi tog bussen till camp skogsglänta och smidde planer för kvällen. Samma kväll skulle den kände Daniel Bedingfield spela på Gute. Den här gången behövde vi vara ännu smartare. Vi bokade bord. På restaurangen. Under dagen så spöregnade det men det gjorde inte så mycket, vi hade flytt in i badhuset. Vi hade fått i oss några öl när vi slog oss ner på vid vårt bord. Tur det, 60:- för en öl kändes inte humant. Vid bordet bredvid satt hela z-tvgänget med Wiman i spetsen. Hans polare hade nyss kommit på att det var trendigt att stoppa in endast den främre delen av den långa pikétröjan i jeansen så att det stora silverspännet syntes ordenligt. Snyggt. Inte. Vi käkade en svindyr köttbit och beställde in fyra karaffer vatten, ölen var hutlöst dyr och lammkött som vi var kunde vi ju bli bjudna av någon gammal tant istället. Bedingfield lira, vi dansa, vi sjöng och vi träffade lite polare hemifrån. En grym kväll var det och vi lyckades tråckla oss in i deras villa för natten.

Resten av veckan är minnet inte lika bra. Jag vet att vi slutade hänga på Gute. Vet att vi en kväll träffade lite folk på en camping och att jag var körledare när vi brölade oss genom staden sjungandes "Eloise", än idag min favoritschlager. Dessutom den enda låt vars text jag kan utantill. Vet att samma dag föddes Big-Brother Jim. Det var när vi skulle in på ett ställe nere vid hamnen. Vakten ville att jag skulle betala. jag sa jag var kändis, sa att jag var big-brother Tom. Senare, lagom tills stället drog igång en limbotävling ändrade jag det till Jim. Jag vann inte tävlingen men jag vann folkets erkännande. Jag, 18år, fick berätta om hur det var att vara med i den första upplagan av big-brother. Och folk svalde det. De ville till och med ta kort. Jag posade. Den här natten splittade vi. Jag tjatade mig till en sovplats hos mina nyvunna fans och Tompa hamnade i en husbil. Det var jäklar i de sju haven vad vi skrattade dagen efter.

Vi sov flera nätter hos våra vänner hemifrån, även en natt till i bilen. Camp skogsglänta kom aldrig till användning. När vi vände hemåt hade vi inte använt tältet alls, inte heller hade vi använt badbyxorna. Däremot hade vi hört Brolle Jr sjunga falskt på kallis, spytt up McDonaldsfrukost och smugit in på campingplatser för att låna duschen. Gotland by car är ett galet minne från en spontanresa i Sverige. I dåligt väder, i fattigdom och utan någonstans att bo. Att vi sista kvällen hamnade på nåt som antagligen var ett megastort gymnasiedisco i fem våningar där folk spottade uppifrån, där andra demonstrerade och resten var som folk är mest gör inget sämre. Det gjorde bara att vi hade mer att prata om i bilen på väg till färjan klockan sex på morgonen efter.

Edit; Efter texten

* Jag var även framme och tog på Dr. Alban.

*Enligt min medresenär innehåller texten en del faktafel. Nätterna kom typ i fel ordning. Och det var inte campingen vid leklandet. Och det startade en onsdag. Och det fanns ingen bushållsplats precis utanför camp skogsglänta. Och vi valde skogsgläntan för att vi ansåg att 150kronor natten på en camping var för dyrt.